In vitro-fertilisering (IVF): En översikt av behandlingen

In vitro-fertilisering är en process där ett ägg tas ut från äggstockarna och befruktas med spermier i ett laboratorium¹. Det resulterande embryot återförs sedan till livmodern för att växa och utvecklas¹.

In vitro-fertilisering, eller IVF, är en medicinsk procedur som innebär att en graviditet skapas utanför kroppen². Processen sammanför ett ägg och spermier i en laboratoriemiljö, vilket möjliggör befruktning innan det resulterande embryot placeras i livmodern^1,2. Den här guiden förklarar stegen i IVF-behandlingen baserat på information från officiella medicinska källor.

Vad IVF är

IVF innebär sammanförandet av en kvinnas ägg och en mans spermier i en provrörssskål². Denna procedur använder speciella medicinska tekniker för att hjälpa en kvinna att bli gravid².

Förberedelser inför ägguttag

Innan ägg samlas in förbereds kvinnans kropp med fertilitetsmediciner för att stimulera äggproduktionen². Dessa mediciner får äggstockarna att producera flera ägg, medan en kvinna normalt bara producerar ett ägg per månad². I vissa fall undertrycks menstruationscykeln med medicinering, och ultraljudsskanningar används för att kontrollera äggens utveckling samtidigt som ytterligare medicin hjälper dem att mogna¹. Äggen tas sedan ut ur kvinnans kropp genom en mindre operation som kallas follikelaspiration².

Ägginsamling och befruktning

Under ägguttagningen använder läkaren ultraljudsbilder som vägledning för att föra in en tunn nål genom slidan in i äggstocken och äggblåsorna som innehåller äggen². Därefter används en sugapparat för att försiktigt dra ut äggen och vätskan ur varje äggblåsa, en i taget². Äggen blandas sedan med spermier i några dagar för att ge dem möjlighet att befruktas¹. Om läkaren bedömer att chansen för befruktning är låg, kan spermierna injiceras direkt i ägget med hjälp av en teknik som kallas intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI)². När ägget har blivit befruktat börjar det dela sig och utvecklas till ett embryo². Laboratoriepersonalen kontrollerar regelbundet embryot för att säkerställa att det växer som det ska, och inom cirka fem dagar har ett normalt embryo flera celler som aktivt delar sig².

Embryoåterföring

Embryonerna placeras i kvinnans livmoder 3 till 5 dagar efter ägguttag och befruktning². Läkaren utför ingreppet på mottagningen medan kvinnan är vaken². En tunn slang, kallad kateter, som innehåller embryonerna förs in i kvinnans vagina, genom livmoderhalsen och upp i livmodern². Vanligtvis placeras ett eller två befruktade ägg, så kallade embryon, i livmodern¹. Det är möjligt att placera fler än ett embryo i livmodern samtidigt, vilket kan leda till tvillingar, trillingar eller fler².

Efter Embryoåterföring

Efter att embryot har placerats i livmodern kan du bli rekommenderad att vila resten av dagen². Kvinnor som genomgår IVF måste ta dagliga injektioner eller piller med hormonet progesteron under 8 till 10 veckor efter embryoinföringen². Progesteron är ett hormon som produceras naturligt av äggstockarna och som förbereder livmoderslemhinnan så att ett embryo kan fästa, samt hjälper ett inplanterat embryo att växa och etablera sig². Detta hormonstöd kan fortsätta i 8 till 12 veckor efter att du blivit gravid². Ett graviditetstest tas ungefär 12 till 14 dagar efter embryoinföringen för att se om behandlingen har lyckats^1,2.

Vanliga frågor och svar

Kan IVF användas med donerade ägg eller spermier?

Behandlingen kan utföras med hjälp av donerade ägg och spermier¹. Donerade ägg kan användas om en kvinna inte kan eller inte producerar några ägg alls².

Vad är intracytoplasmatisk spermieinjektion och när används den?

Intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) är en teknik där spermier injiceras direkt i ägget². Den används om vårdgivaren bedömer att chansen för befruktning är låg².

Vad kan göras med embryon som inte används direkt?

Oanvända embryon kan frysas och sedan användas för implantation eller doneras vid ett senare tillfälle².

Finns det möjlighet till genetisk screening under IVF?

Preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) gör det möjligt för laboratoriepersonal att ta bort en enskild cell eller celler från varje embryo 3 till 5 dagar efter befruktningen för att screena efter specifika genetiska sjukdomar².

Precis som alla medicinska behandlingar innebär IVF risker, så prata igenom dem med din läkare.

Källor

1. NHS — NHS
2. MedlinePlus (NIH) — MedlinePlus (NIH)